Mål rörande tillhörighet i personkrets 3 och rätt till assistansersättning.
Domstol: Kammarrätten i Jönköping, mål nr 2831-15
Målet rör en 48- årig man som yrkade att han skulle tillhöra personkrets 3 för att få rätt till assistansersättning då han led av PTSD, kroniskt smärtsyndrom och kronisk behandlingsresistent smärta. Försäkringskassan bestred detta med motivering att det fanns diskrepans mellan hans uppgivna hjälpbehov och medicinsk motiverade funktionsnedsättningar. Någon muskelatrofi kunde enligt Försäkringskassan inte noteras, dessutom var de uppgivna diagnoserna behandlingsbara. Det var alltså inte styrkt att han hade ett varaktigt fysiskt eller psykiskt funktionshinder som medförde betydande svårigheter i hans dagliga livsföring.
Kammarrätten konstaterade att ADL- bedömningen grundade sig på observationer och förflyttningar inomhus men i övrigt på intervju med honom och hans assistenter. Enligt domstolen hade en sådan ADL- bedömning ett begränsat bevisvärde då det enbart grundade sig på uppgifter från sökanden och dennes personliga assistenter. Domstolen fann att det samlade medicinska underlaget inte gav tillräckligt stöd för att han hade ett varaktigt fysiskt eller psykiskt funktionshinder som var stort och som orsakade betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Han omfattade således inte av personkrets 3 och hade inte rätt till assistansersättning.
