Domstol: Kammarrätten i Stockholm, mål nr 6505-17
Målet rör en 33- årig man som yrkade att kammarrätten skulle ändra förvaltningsrättens beslut så att han fick assistansersättning i samma omfattning som tidigare. Förlusten av assistansersättningen skulle ha medfört stora och svåra konsekvenser för honom. Det fanns inte något i intygen som styrkte att han inte längre behövde ha assistansersättning.
Kammarrätten konstaterade att det rörde sig om en mycket betydelsefull förmån som Försäkringskassan hade bestämt inte längre skulle utgå. Verkningarna för honom var sådana att det inte var möjligt för honom att få full kompensation för den förlust han förorsakats om inte beslutet skulle upphävas av en högre instans. Domstolen ansåg att utgången var oviss och att han skulle ha rätt till assistansersättning i samma omfattning som tidigare i avvaktan på förvaltningsrättens slutliga prövning.