Domstol: Kammarrätten i Sundsvall, mål nr 2255-18
Målet rör en 43- årig kvinna som led av cerebral pares och som yrkade att hon skulle tillhöra personkrets 3. Detta eftersom hon den senaste tiden hade ramlat ur hennes rullstol och inte kunnat ta sig upp själv. Ibland åkte hon iväg med hennes permobil utan skor eftersom hon inte kunde ta på sig dem. Hon klarade inte heller av att laga mat eller finfördela den och hade svårt att hinna till toaletten. Kommunen avslog hennes yrkande med motivering att hon inte hade svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed inte heller ett omfattande behov av stöd och service. Utredningen gav endast stöd för att hon i ringa grad behövde hjälp med samtliga grundläggande behov. Hon klarade till stor del ensam förflyttningar inomhus och körde sin permobil utomhus. Gällande kommunikationen kunde hon själv föra fram sina åsikter och med viss hjälp ringa telefonsamtal. De svårigheter hon hade kunde inte medföra att hon tillhörde personkrets 3.
Kammarrätten konstaterade att hennes funktionshinder var varaktig och inte berodde på normalt åldrande. Frågan i målet var om funktionshindret var stor och orsakade betydande svårigheter i den dagliga livsföringen. Utredningen visade att hon till största del klarade toalettbesök och förflyttningar själv, att hon kunde äta och dricka på egen hand och även medverka i vissa delmoment av vid matlagning. Hon klarade också att göra sig förstådd muntligen om hon fick tid på sig. Kammarrätten meddelade att hennes funktionshinder inte var så stora och förorsakade sådana betydande svårigheter som gav ett omfattande behov av stöd och service. Därmed ansågs hon inte tillhöra personkrets 3.